Drevkultur och humorlöshet

I samband med Bahnhofgate (som jag förklarade i en post förut idag) så uppmärksammades det av ett fåtal att även Delicato, som frekvent använder sig av olika typer av dagsaktuella memes för att marknadsföra sig i sociala medier (och gör det med en fantastisk fingertoppskänsla, kudos till er kommunikatör) också tidigare använt sig av ”Distracted boyfriend”.

Drevet som startades mot Bahnhof i en sluten grupp är inget unikt. Vi har sett det förut, till exempel när Åhléns i ett utfall av antingen total ignorans eller med dollartecken med undertexten ”viral marknadsföring” i ögonen lät en svart pojke vara Lucia i sin reklam. Då var det ett samordnat och vidrigt drev av rasister, den här gången var drevarna enligt egen utsago ute efter ett mer inkluderande klimat. Jag köper det ungefär lika mycket som jag köper att Åhléns inte fattade hur rassarna skulle reagera på deras tilltag, men det är en text för en annan gång.

Poängen här är att det i båda fallen var en liten men högljudd och självgod minoritet som lyckades ställa till med en jävla massa liv. En uppskattning från en av de som faktiskt företrädde kritiken gjorde gällande att cirka 200 personer av de 20 000 som var i gruppen var upprörda. Jag skulle uppskatta det till rätt många färre. Vi ska heller inte glömma de som, i likhet med en kvinna som PMade mig för att tacka efter att jag diskuterat i timtal i deras kommentarsfält, drogs med av att premissen lades fram som uppenbart sexistisk av tongivande medlemmar och inte riktigt tänkte efter.

Den här typen av drev startar lätt, och lockar alltid fram det sämsta från båda sidor. Men de är egentligen totalt poänglösa. Ingen borde ha brytt sig om det hundratal som utan att ha hållbara argument för sin sak rasade i ett kommentarsfält på Facebook. Men, Expressen gjorde det, bland annat. Bahnhof fick uttala sig och understryka hur de ser på jämställdhet, och det var nog inte den roligaste dag de haft på kontoret.

Trots allt valde de att leka med kritiken och förtydliga hur de såg på saken. Det nöjde så klart inte de som drevade, då poängen aldrig var konsensus. Poängen var att tvinga Bahnhof att backa på deras villkor. Det hedrar dem bara att de tog den snyggare lösningen.

Delicato, däremot, vill troligen ogärna dras in i samma cirkus. Därför plockar de i tystnad bort sin egen bild och hoppas på att ingen ska se det. Och ärligt talat är det hela så himla dumt.

Jag tänker inte låtsas att det här är ett demokratiproblem eller någon sorts censur, för jag är inte en förryckt svärjevän. Ingen bryr sig egentligen om vad fan folk sysslar med i sociala medier. Men det *är* rätt anmärkningsvärt att ett fåtal människor med en fartblind agenda, understödda av press som inte är intresserade av annat än att blåsa upp det till en folkstorm det aldrig var, kan ha den avskräckande effekten. Anmärkningsvärt, och ganska sorgligt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *