Ge mig ”freedom to”, inte ”freedom from”

För ett tag sedan så la Elaine Eksvärd ut den här bilden. Jag tycker det är ironiskt, och nu ska jag förklara varför.

Kvinnorna i The Handmaids Tale lever i en religiös fasciststat, men upproret hos flera av dem dör aldrig. De hittar vägar ut, både stora genom uppenbar trots, och små genom att tjuvröka, prata fritt när ingen hör, genom att läsa trots att de inte får, och genom att skämta om förbjudna saker.

Men hur modiga är kvinnor som Elaine? Elaine drog igång ett genomvidrigt drev mot komikern Anton Magnusson (Mr. Cool). Drevet utgår från att INGEN rimligtvis kan tycka att hans skämt är bra eller har ett värde. Alla som inte är med dem är emot dem. Skämten sägs ”normalisera” faktiska övergrepp vilket genererar fler pedofiler och leder till trauma hos barn som råkar höra dem.

Elaine står bakom initiativ som ”Porrfri Barndom”, vilket bygger på idén att barn exponeras för en massa porr i offentliga miljöer. Min erfarenhet av deras retorik är att om du inte är för porrfilter och förbud så är du emot dem, du är en dålig feminist och är du kvinna så är du dessutom en könsförrädare.

Hur som helst. Flera andra hem&skola-feminister följde på drevet, och nu har branden spritt sig till en fullkomligt urartad kritik av KVINNLIGA komiker som väljer att stå upp för sin artistiska scenfrihet. Så jag undrar: Vilka krafter utmanar egentligen Elaine Eksvärd och andra feminister som sällar sig till kritiken, som Cissi Wallin?

I ett avsnitt av The Handmaids Tale så talar den fascistiska ”mentorn” Aunt Lydia om frihet för kvinnorna som blivit tjänarinnor. Det finns inte längre några män som ropar obsceniteter på gatorna, inga busvisslar, inga talar ens med dem. Inga skämtar heller grovt, gapskrattar eller säger problematiska saker.
”There is more than one kind of freedom”, säger aunt Lydia. ”Freedom to or freedom from. In the days of anarchy it was freedom to. Now you are being given freedom from. Don’t underrate it”. Att kvinnorna förlorat rätten att välja själva är inte viktigt.

Att vara emot övergrepp är att sparka in en öppen dörr. Att värna om barn gör alla. Att vilja radera och förbjuda misshagliga yttringar är däremot inte ett dugg radikalt eller progressivt; för vissa yttringar gör att de flesta känner ett obehag inför dem. Det kan öppna för tankar och nya intryck, och det är JUST DÄRFÖR vi ska skydda dem så länge de inte bygger på verkliga övergrepp. Våra friheter prövas först när någon vill förbjuda.

Så i klartext: I många avseenden så kan man se de dominerande feministerna som egna små aunt Lydias i ett nyupprättat Gilead där alla ska rätta sig.

Det är inte de som är modiga. Det är de kvinnor som hävdar sin rätt att ha kvar sin ”freedom to”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *