Tack, 2018.

Snart nytt år, och med det kommer folks bästalistor från det gångna året. Eftersom jag är lite av en LOOSE CANNON tänker jag inte vänta till strax innan nyår, utan gör min nu. Hade ni tänkt vara spektakulära i mellandagarna kan jag inte annat än beklaga.

2018 har varit, på många sätt, ett jävligt jobbigt år som tagit mycket energi från mig. Lyckligtvis är det inte det jag kommer att minnas. För när jag scrollar tillbaka genom årets posts, delningar och bilder i sociala medier slår det mig att det ändå hände en del coola grejer.

2018 var bland annat året då jag klippte av mig håret, stöp på ansiktet i en grushög och använde såren för att cosplaya på instagram för lulz, köpte snygga t-shirts och tittade på fina hus i Estland.
Det var året då jag föreläste och panelsamtalade en jävla massa över hela Sverige om diverse intressanta saker som memekultur, porr, nationalism och Sverigedemokrater.
Att styra upp och designa grejer för lite aktivism hann jag också med, faktiskt.
Jag skrev och tyckte också en jävla massa saker 2018. Det tycker jag om.
Det var året då mina tuttar blev virala på Twitter. Ja, bara en sån sak.
Finns faktiskt en massa saker relaterade till mitt engagemang och/eller jobb jag är oerhört glad över det här året. Det har varit omväxlande, utmanande och jävligt roligt.
Vi ska så klart heller inte glömma att jag avbildats i fanart mer än någonsin tidigare i år. Det är bra för egot.
Fast på det mer personliga planet är jag mest glad över alla de här människorna som jag har fått hänga, dricka öl, snacka skit och skratta med. Ni är som alltid det jag kommer att minnas och ta med mig mest av allt.
Och de här tre odågorna som kom in i mitt liv under 2018. Är tacksam för er också.

Andra saker jag är tacksam över:

  • Stockholm
  • Att jag äntligen fått sjukvården att diagnostisera min ADD
  • Snus
  • Att Stockholms bästa pizzeria som av en händelse öppnat i huset bredvid mitt
  • Min brorsambo, alltid
  • Sebby
  • Nationalisternas relativa misslyckande i valet
  • Räklingarna
  • Att mina 8k twitterföljare får mig att känna mig som en big deal
  • Att få betalt för att skriva eller prata om saker jag bryr mig om. Helt galet.

På det stora hela har det, trots att jag vet att stora delar av året varit helt jävla outhärdliga på ett sätt som får mig att undra hur jag tog mig igenom dem (och hur mina vänner tog sig igenom att behöva lyssna på eländet) varit ett helt okej år. Men nästa kan faktiskt bara bli bättre.

Here’s to a bright future.

(Det slår mig, för övrigt, att om jag skulle dö oväntat under 2019 så kommer det här att vara det som folk från Flashback läser i morbid fascination som sorgporr och undrar vad som gick så fel. Låt mig därför vara den första att säga att det helt beror på rökning på uteserveringar, internetporr, energidrycker, fyrverkerier, höga klackar, sena nätter, alkohol, nikotin och män. Förbjud allt.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *