Tankar på Transgender Day of Remembrance


Jag skulle vilja skriva om något jag märkt, som allierad. Om hur, i takt med att utrymmet krymper för minoriteters rättigheter på grund av hatretorik och populism, det känns som att vi lite glömt bort våra syskon som är trans.

Inte nog med att de, som grupp, är en av de mest utsatta för hat från intoleranta idioter. På senaste tillåts även feminister (som Ekis, till exempel) sprida problematiserande och ofta rent demoniserande skräckhistorier om hur de är ett hot mot ciskvinnors vardagliga säkerhet och rättigheter. Inte helt olikt retoriken högerextremister använder för att svartmåla invandrarmän och vända opinion emot dem, ska sägas.

Vi måste bli bättre på att markera mot den där skiten. Transpersoner är inte ett hot mot kvinnor. Människor som försöker tvinga in kvinnor och andra i en snäv könsroll är ett hot mot mot så väl kvinnor som transpersoner.

Därför, om nu inte empati räcker som argument, borde de vara våra självklara allierade.

Vill du göra en insats kan du ju börja så här:

1. Utbilda dig om vad trans innebär

2. Lyssna på transpersoner för att ta reda på vad de behöver

3. Var högljudd när du motverkar dem som sprider hat

4. Prata med dina vänner och din familj om Hbt-rättigheter. För kunskapen vidare.

Orkar man kan man läsa det här, för att få ett grepp om situationen. Det är en lista på de registrerade transpersoner som mördats under 2018. Den räknar inte in självmord eller några av de många människor som levde med sin födda identitet.

Memorializing 2018

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *